Nu är det bestämt, nu kan jag inte längre fega ur. Antingen blir det Tough Viking i Stockholm i augusti eller toughest i Göteborg i oktober... Vilket det än blir så handlar det om en hinderbana på ett ex antal km med ett ex antal svåra hinder som har med till exempel el, eld, taggtråd och is att göra. Smärta smärta smärta. MEN också en upplevelse för livet, och jag är ingen fegis! Nu blir det att träna för fulla muggar, öka upp kondition och styrka och visa vem jag är!
På två månader har jag gått från en lättretad tjej med sömnproblem och knappt någon kondition till att vara pigg, glad och uthållig.
För tre månader sen skulle jag ha dumförklarat mig själv om jag sa att jag skulle börja träna, men här står jag nu och kör 3 - 5 pass i veckan samt cyklar/joggar 2 - 4 dagar i veckan. Och mår bättre än någonsin!
Kläderna börjar äntligen sitta bra igen, vissa har till och med börjat hänga.. och i morse visade måttbandet att jag på min tvåmånadersdag minskat TIO cm!
Vid varje anblick av ett sådant beteende så blir jag skakig kroppen. Att agera innan något går riktigt fel är inte lätt med den storleken på hund. Att dessutom vara själv på plats och hundrädd i botten gör inte saken bättre. Inte Heller att veta att det enda sättet att sära individerna åt är att riskera att själv bli biten. En rädsla som alltid finns i bakhuvudet men som man ibland får släppa. Men det gick bra. Den här gången gick det faktiskt bra.
